Tullys Café på Götgatan i Stocholm
Tullys Café på Götgatan måste vara något av det mest deprimerande man kan råka ut för.
Har gått förbi där i åratal men gick in för att testa häromdagen.
En stor fin röd LM plus en Mazzer tyder eventuellt på ambitioner.
Jag beställer en enkel. Den unga damen doserar ut kaffe och tampar lite försiktigt mot kvarnen, sedan placerar hon en sunkig metallbytta under dubbel spoutsen och trycker på knappen. Jag frågar vad hon håller på med och hon svarar att den råkade stå där och att hon trodde att kopparna var för smala för spoutsen, sedan häller hon över kaffet i en kopp. Vad jag får är lite kallt surt blask utan crema. Jag frågar efter kaffesort, ägaren kallas fram och han upplyser mig om att detta är arabicakaffe, jag förtydligar och frågar efter märke, han gör en svepande gest mot hyllorna och där står påsar märkta Tullys. Han säger, vi är en kedja men vi är det enda stället i Sverige. Jag svarar att i såfall är det här ett ställe för mycket.
Tullys Café på Götgatan måste vara något av det mest deprimerande man kan råka ut för.
Har gått förbi där i åratal men gick in för att testa häromdagen.
En stor fin röd LM plus en Mazzer tyder eventuellt på ambitioner.
Jag beställer en enkel. Den unga damen doserar ut kaffe och tampar lite försiktigt mot kvarnen, sedan placerar hon en sunkig metallbytta under dubbel spoutsen och trycker på knappen. Jag frågar vad hon håller på med och hon svarar att den råkade stå där och att hon trodde att kopparna var för smala för spoutsen, sedan häller hon över kaffet i en kopp. Vad jag får är lite kallt surt blask utan crema. Jag frågar efter kaffesort, ägaren kallas fram och han upplyser mig om att detta är arabicakaffe, jag förtydligar och frågar efter märke, han gör en svepande gest mot hyllorna och där står påsar märkta Tullys. Han säger, vi är en kedja men vi är det enda stället i Sverige. Jag svarar att i såfall är det här ett ställe för mycket.