Förvaring av råkaffe

Det har varit en hel del inlägg här angående förvaring av nyrostade bönor. Däremot har i alla fall inte jag sett något om hur man bör förvara de orostade bönorna.

- Är de känsliga för höga eller låga temperaturer?

- Mår de bra av att ligga kvar i förpackningen som de levererades i eller behöver de luftas?

- Hur länge kan de lagras (generellt)?

- Hur påverkas de av variationer i luftfuktighet?

Eller har det över huvud taget ingen större betydelse?

Råkaffe

Jag läste någonstans att man kan förvara råkaffe i åratal utan att det förstörs.
Vad krävs av förvaringsmiljön:
Torrt, mörkt, luktfritt??????

Tror du satte huvudet på spiken Svartvest...
Tittar man på de bilderna som finns från lagerhusen är det de kriterierna som verkar gälla. Och läser man lite nyheter som trillar in om ändrade kaffepriser så brukar det i vissa fall bero på att stora kvantiteter av råkaffe möglat bort...
Och de lagras i flera år i bara jutesäckar....så jag tror de skall luftas, fukt i en plastpåse kan nog ställa till en del tråkigheter

Jutesäckar för att slippa kondensproblem, papperspåsar fungerar också. I övrigt så är det exakt som Svartvest säger om man dessutom lägger till "svalt".

Generellt sett så kan man säga 10 år på råkaffe vid bra lagring. Dock kan sägas att en del sorter, t ex syrliga centralamerikanska sorter håller bara något år, medan t ex Old Java och Monsooned kaffesorterna t ex Indian Monsooned Malabar t o m lagras för att få rätt karaktär. Råkaffe kan m a o lagras länge utan större problem.

Tackar för klargörande svar. Jag tolkar det som att mitt källarförråd (mörkt, svalt och torrt) är helt OK även om det blir ganska ordentligt svalt på vintern. Dock ej minusgrader. Vad jag förstår gör det inget om kaffet ligger kvar i de påsar som de levererades i så länge det inte är plastpåsar.

Idag har jag rostat Santos. Och beställt en Gene Café

Vad tror ni om råkaffe ifrån 50-talet?

Har fått tag på en påse äkta Javabönor ifrån Jave.
De lagrades torrt, luftigt och svalt de första 30-40 åren och har sedan dess legat i en tätslutande påse.
De ser fortfarande bra ut och nu är det dags att provrosta dem.
Anledningen till att jag väntat är tre:
1. Har väntat på att skaffa rätt maskineri, vilket nu sedan en bra tid är klart.
2. Har så lite så jag har inte velat "slösa" bort det och blev kanske lite väl snål.
3. Tyckte det var en kul idé att låta det bli minst 50 år (troligtvis köpt av en sjöman -54/55)

Någon som har erfarenhet av att rosta så gamla bönor?
Något speciellt att tänka på?

Kommer kanske smaka svagt nescafé eller så blir det en höjdare och jag kan sälja tio bönor för en tusing.
Men kul ska det bli att pröva.

Det skall bli spännande att höra hur det gick! Det kanske blir en ny trend att spara vissa sorter länge. Vissa årgångar är ju säkert bättre än andra beroende tex på hur klimatet växlar. Det kanske blir som årgångsvin

Avsmakning!

Hej kaffevänner!

Här kommer så en avsmakningsrapport ifrån mitt Javakaffe ifrån 50-talet.
Har skrivit lite om det även i en annan tråd och poster därför detta även där ( http://www.riktigtkaffe.se/showthread.php?p=52227#post52227 ).

Det har nu gått tre dagar, sånär som på ett par timmar, sedan jag rostade mina bönor. Jag rostade i ca 210° C i 25 min och rörde om en 4-5 ggr. Jag använder en tunn metalugnsform med höga kanter och låter både ugn och form bli riktigt genomvarma innan jag lägger i ett lager av bönor.
En sak jag märkte med detta vällagrade kaffe var att det inte knäper så mycket, knappt alls, och det kan säkert bero på den långa lagringen.
Å andra sidan har jag inte så stor vana av Javabönor, vare sig av att rosta eller att dricka, så kanske är det bönsorten.

Innan rostning är bönorna ljusbruna, nästan helt utan grön nyans.
Jag lät dem rostas tills de hade en lätt mörkbrun färg med viss antydan till blankhet och kylde sedan på trad. vis i korg genom att kasta upp bönorna i den kyliga luften utomhus. På så sätt blåser renset också bort och kylningen går fort.

Lite svårt att experimentera med malningen, ja även rostningen så klart, då jag har rätt lite bönor. Men tycker att jag fick till en rätt bra finmalning för espresso (16 på skalan i en Rancilio Doserless).

Använde 10 gram (tog i lite som kompensation för åldern) och fick till en 3-4 ml på ca 20 sek. Hyfsad, men lite tunn crema.

Doften på den färdiga espresson är rätt svag jämfört med mina vanliga kaffesorter (Caffé Vero, Lavazza Oro, Jamaican, egenimporterat Etiopiskt m.fl.), men det som slår mig är att det doftar "mörkare" än vad färgen på bönorna säger.

Den första smaken är även den lite tunn, men med en fin bitterhet och "hårdhet". Det är inget mjukt bomullskaffe vi pratar om, snarare lite som en franskrost i perkulator trots att färgen är ljusare.
Det roliga är att det inte smakar så mycket "kaffe", men gör det i alla fall.
Som om någon nyans inte finns eller kanske har försvunnit med tiden.
Men om inledningen är lite svag så blir det roligare efter hand. För det finns ett antal intressanta toner som kommer fram i såväl eftersmaken som efterhand jag kommer djupare ner i koppen. Där finns känslan (alltså inte så mycket smaken) av att ha ätit riktigt mörk choklad, lite amaretto, viol (speciellt vid inandning), lite citrus m.m.

För att summera är det kanske inte det godaste och smakrikaste kaffet jag druckit, men helt klart bättre än jag trott och en ganska spännande upplevelse.

Bara att veta att någon gammal sjöbuse köpte en säck på en lokal marknad på Java för över 50 år sedan och sedan släpade hem den till Sverige för att använda en del och ge bort en del, och resten av historien, gör det "godare"

Det vore riktigt kul om någon annan kunde få smaka det och ge en mer neutral smakrapport, så om du finns på eller har vägarna förbi Gotland är det bara att höra av sig i förväg så ska jag rosta lite.

Hej Janne!
Har inte läst din test förrän nu, Verkligen seriöst utfört. Kul att höra att det inte var kass med så gamla bönor.