Microcimbali
Member
Körde i många år med min Gaggia Classic innan jag köpte en "riktig" maskin, dvs en helt manuell med hävarm som trycker vattnet genom kaffet. Nu är jag fullständigt såld på dessa. Inte bara för att kaffet blir så bra utan även för estetiken och den geniala enkelheten i konstruktionen. Och, inte minst de är tysta! Eller hyfsat, ventilerna för trycket går igång efter ett tag men det väcker en ur det man gör för tillfället så att man inte torrkokar.
Hur som helst, posta era erfarenheter med "levers", gärna med bilder!
Först ut, en La Pavoni "svensson-levern" Europiccola. Den vanligast förekommande och i produktion sedan 1961. Min är från 1972 och har både mässingskolv och cylinder. Numera har de fått teflon för att försöka få ner temperaturen i gruppen/filter. Dock ger det sämre känsla än de tidigare. Har även haft en Proffessional i Milleniumutförande, dvs större diameter på grupp och med teflon inuti. Inte lika bra. Kaffet blir fantastiskt med denna och de är lättdragna. Kaffemalningen är inte lika kritisk som med de halvmanuella, tycker jag iaf. En brytare, inte för av/på utan Massimo och Minimo. En för hög värme, Massimo, vid uppstart samt skumning av mjölk, Minimo för normal drift.
Den andra La Peppina är en s.k öppen kokare utan tryckkammare. Den producerades mellan 1960 och 1985. Den här är från 1974. Den har en fjäder som man spänner upp med hävarmen, som i sin tur trycker vattnet genom kaffet. Detta är samma konstruktion som fanns i de kommersiella levers-maskinerna. Fördelen är att man har ett konstant tryck och får jämnare kvalitet på skotten. Men nackdelen är att man inte kan kompensera skillnader på malningsgrad och tampningen genom hur kraftigt/snabbt man drar. Charmig och ger ett fantstiskt kaffe. Temperaturstabil, hur många som helst kan dras i följd utan att överhettas, bara att hälla i mer vatten och koka på igen...
Hur som helst, posta era erfarenheter med "levers", gärna med bilder!
Först ut, en La Pavoni "svensson-levern" Europiccola. Den vanligast förekommande och i produktion sedan 1961. Min är från 1972 och har både mässingskolv och cylinder. Numera har de fått teflon för att försöka få ner temperaturen i gruppen/filter. Dock ger det sämre känsla än de tidigare. Har även haft en Proffessional i Milleniumutförande, dvs större diameter på grupp och med teflon inuti. Inte lika bra. Kaffet blir fantastiskt med denna och de är lättdragna. Kaffemalningen är inte lika kritisk som med de halvmanuella, tycker jag iaf. En brytare, inte för av/på utan Massimo och Minimo. En för hög värme, Massimo, vid uppstart samt skumning av mjölk, Minimo för normal drift.
Den andra La Peppina är en s.k öppen kokare utan tryckkammare. Den producerades mellan 1960 och 1985. Den här är från 1974. Den har en fjäder som man spänner upp med hävarmen, som i sin tur trycker vattnet genom kaffet. Detta är samma konstruktion som fanns i de kommersiella levers-maskinerna. Fördelen är att man har ett konstant tryck och får jämnare kvalitet på skotten. Men nackdelen är att man inte kan kompensera skillnader på malningsgrad och tampningen genom hur kraftigt/snabbt man drar. Charmig och ger ett fantstiskt kaffe. Temperaturstabil, hur många som helst kan dras i följd utan att överhettas, bara att hälla i mer vatten och koka på igen...
Senast ändrad:
