MartinCCR
Member
Har blickat in här med ojämna mellanrum genom åren...alltid hittat flera bra trådar som både utvecklar och engagerar. Jag har sökt information och hittat svar. Sökt inspiration och funnit den. Jag hade kanske stannat kvar i skuggorna...lurkandes om inte jag fått en annan uppfostran; "man presenterar sig pojk!" Oh det är ju rätt mamma, klart man ska presentera mig.
Mitt namn är Martin Brix Nelson, jag är 34 år och bor efter många år i större "byar" lite på landet i en Skånelänga strax söder om Helsingborg.
Jag tycker om ungefär samma saker som alla andra...jag har samlat i min vinkällare, jag har bakat mina surdegsbröd, jag har plockat min skogsvamp och jag har dragit mina espresso. Men sen har jag något som inte är fullt lika vanligt...inte lika rumsrent... Jag älskar cigarrer...en snart 15-årig kärlek till kubanska cigarrer, lagrade cigarrer, stora cigarrer och små cigarrer. Så till den milda grad att jag efter år i teknikbranchen faktiskt arbetar med detta idag. Jag röker inte i övrigt, jag snusar inte och mitt förhållande till kaffe påminner på många sätt om mitt förhållande till cigarrer; "det ska va gött" och det handlar om att må bra. Känslan av att man unnar sig något. Skämmer bort sig själv. Inte för att man har råd att köpa "den där cigarren" utan för att man river ut en timme ur kalendern och gör ingenting annat än att umgås med sig själv eller en likasinnad. Man fixar inte den droppande kranen under tiden, klipper inte gräset (nåja ) eller rengör duschkabinen...man bara är i stunden. varvar ner...andas...och njuter...
När det gäller kaffe så tycker jag om att hitta en punkt där vardagen möter viljan att göra det lilla extra...det ska således vara lagom svårt och resultatet blir såklart ofta även lagom bra; varken mer eller mindre.
Till morgonkaffet används en Moccamaster, till eftermiddagskaffet en AP och espresson däremellan O efter, nuförtiden en Jura.
Jag har massor att lära och mycket lite att bidra med annat än möjligen entusiasm...
När jag är som lyckligast? Jo, på en tidig söndagmorgon i juni när försommarn är som vackrast, det första rosorna har precis slagit ut, himlen är blå, fåglarna kvittrar ...det är fortfarande liiite svalt och jag...ja, jag har precis tagit mig genom en ljuvlig frukost, fyllt på koppen med en bra kenyan...flyttat ut på en vindstilla altan och tänt upp en Montecristo, fullladdad med böntoner från kaffe, kakao och bitter vanilj...
Tack för ett fint forum och tack för att jag får ta del av era initierade inlägg!
Med vänlig hälsning,
Martin CCR
Mitt namn är Martin Brix Nelson, jag är 34 år och bor efter många år i större "byar" lite på landet i en Skånelänga strax söder om Helsingborg.
Jag tycker om ungefär samma saker som alla andra...jag har samlat i min vinkällare, jag har bakat mina surdegsbröd, jag har plockat min skogsvamp och jag har dragit mina espresso. Men sen har jag något som inte är fullt lika vanligt...inte lika rumsrent... Jag älskar cigarrer...en snart 15-årig kärlek till kubanska cigarrer, lagrade cigarrer, stora cigarrer och små cigarrer. Så till den milda grad att jag efter år i teknikbranchen faktiskt arbetar med detta idag. Jag röker inte i övrigt, jag snusar inte och mitt förhållande till kaffe påminner på många sätt om mitt förhållande till cigarrer; "det ska va gött" och det handlar om att må bra. Känslan av att man unnar sig något. Skämmer bort sig själv. Inte för att man har råd att köpa "den där cigarren" utan för att man river ut en timme ur kalendern och gör ingenting annat än att umgås med sig själv eller en likasinnad. Man fixar inte den droppande kranen under tiden, klipper inte gräset (nåja ) eller rengör duschkabinen...man bara är i stunden. varvar ner...andas...och njuter...
När det gäller kaffe så tycker jag om att hitta en punkt där vardagen möter viljan att göra det lilla extra...det ska således vara lagom svårt och resultatet blir såklart ofta även lagom bra; varken mer eller mindre.
Till morgonkaffet används en Moccamaster, till eftermiddagskaffet en AP och espresson däremellan O efter, nuförtiden en Jura.
Jag har massor att lära och mycket lite att bidra med annat än möjligen entusiasm...
När jag är som lyckligast? Jo, på en tidig söndagmorgon i juni när försommarn är som vackrast, det första rosorna har precis slagit ut, himlen är blå, fåglarna kvittrar ...det är fortfarande liiite svalt och jag...ja, jag har precis tagit mig genom en ljuvlig frukost, fyllt på koppen med en bra kenyan...flyttat ut på en vindstilla altan och tänt upp en Montecristo, fullladdad med böntoner från kaffe, kakao och bitter vanilj...
Tack för ett fint forum och tack för att jag får ta del av era initierade inlägg!
Med vänlig hälsning,
Martin CCR