Man måste dock skilja på två saker; vad som är gott och vad som är en definition av en rådande trend bland frontline roasters inom tredjevågen-kaffe.
Inte för att vara nedlåtande, men som den framåtgående rostare han är, misstänker jag att Haugaard smakat mer kaffe än du och jag gjort tillsammans.
Lycka till med thai-kaffet...
Fast Haugaards inlägg handlar ju i första hand om att definiera vad Skandinavisk Espresso är, inte vad god smak i sig är. Däremot så har Haugaard rätt i att man i Italien, eller enligt den gamla skolan, använder robustabönor av låg grad. Dålig i det här fallet betyder inte nödvändigtvis att de är per definition skitäckliga, även om jag personligen efter att ha frossat i högkvalitativt kaffe de senaste två åren tycker att billigt kaffe är tveksamt och i bästa fall rätt smaklöst.
Jag är tveksam till att Luwak-kaffe ö h t hör hemma i den skandinaviska espresso traditionen, trots sin sötma, eftersom den mer handlar om en slags effektsökeri snarare än en sann kaffeupplevelse.
Eh... jag skulle snarare påstå att om du en gång smakat på de riktiga varorna så är det svårt att gå tillbaka till de uppenbarligen sämre graderingarna. Det handlar inte om att känna sig speciell, utan att bidra till att kunskapen om vad kaffe faktiskt kan handla om som upplevelse bortom det mondäna, samt att de bönder som framställer kaffet på rätt sätt kan nå framgång på ett ekonomiskt och kunskapsplan.
Håller med.
Överhuvudtaget så handlar ju thirdwave om att det utgår från kaffet, snarare än extraktionsmetod. Som med allt annat går det ju trender i vad som är "bäst", och just nu verkar ju aeropress och clover vara två stora snackisar, samtidigt som filterkon fått uppsving och man inom espressokulturen slåss om huruvida ristretto- eller espressoextraktion är att föredra för smakens skull.
Maskiner som kan ställa in temperaturen lätt kan man ju parera färskhetsgrad och upp- och nerdoseringar med. Är kaffet salt så får man sänka temperaturen, är det surt får man höja. Är kaffet färskt maler man lite grövre, är det vilat kan man mala finare och dosera upp. Allt beroende på situationen och återigen så är det kaffet som bestämmer, inte att man anpassar kaffet slaviskt efter en metods teoretiska ideal.
Tja, kanske är det en skandinavisk idé, i och med The Coffee Collectives slag i saken?
)
Jag antar att det är detta som folk går igång på. Men handen på hjärtat, hur många italienska, eller italieninspirerade, espressos har ni fått där man kan hitta tydliga noter av choklad, nöt, bär, frukt eller citrus? I bästa fall har dessa oftast en smak som kan beskrivas som "klassisk espresso" eller möjligtvis (en beskrivning vi ibland använder om visst colombianskt kaffe) "generic coffee flavor" med lite tur. Men oftast är det bara en slags bitter sensation på tungan av kaffe med tunn kropp och bitter eftersmak. I mjölk kan man ibland komma undan med detta och få någon slags godkänd alldaglig kaffeupplevelse.Haugaard sa:
Det här är, vad jag anser, en ren beskrivning av vad Haugaard anser vara den nya Skandinaviska Espresso stilens innebörd, något som för mig inte nödvändigtvis behöver vara enbart skandinaviskt, men låt gå. Finns det något att klaga på här?Haugaard sa:
Vad jag antar upprör här, är att robusta per definition är ett sämre kaffe (och möjligtvis generaliseringen av brassen som trist, men det hör ju naturligtvis ihop med det traditionella överflödet av tamt intetsägande, "säkert" brasilianskt kaffe som funnits på den skandinaviska marknaden som standard tidigare). Det är ett sämre kaffe. Punkt. Det finns en anledning till att man ibland använder det som blandning, men inte dricker det rent. Det är inte gott. Punkt. De tama brassarna är för mig lite grann som sämre mikrorostare här har pippi på indiskt Tiger Mountain kaffe... trist men säkert.Haugaard sa:
Det verkar handla mer om märke och romantisk inramning än en kaffeupplevelse...
Ja, precis, om jag gillar ett specifikt märke så är jag förlåten :lol:Åh, kunde du inte sagt det från början. Nu håller jag med dig
Sen är det mycket möjligt att dessa nya kaffen hanteras på ett "bättre" sätt osv, men jag skulle tex nog inte gilla surströmming även om det serverades på ett guldfat (ja okej det var kanske en dålig liknelse
Då tolkar vi nog texten helt olika. Underförstått så är ju det man själv tror på det bästa, det kan jag hålla med om, men rent allmänt så tycker jag inte att han är speciellt fräck i sin framtoning.
Kanske är det så att de som inte håller med Haugaard egentligen inte har någon insyn i den globala specialkaffescenen? Jag menar inte att de som inte håller med har en sämre smak, utan att de kanske inte förstår vad han avser eftersom de inte satt sig in i frågan tillräckligt eller har tillräckligt med erfarenhet av kaffemångfalden? Jag påstår inte nu, jag bara frågar rakt ut...
Jo, absolut, men precis som med allt annat så kan man förstå att ett kvalitativt kaffe är bättre rent fysiskt än ett kvantitativt. Eller menar man att robustakaffet ska jämföras utan vidare med COE-kaffen rent kvalitativt, när det ena är fullständigt endimensionellt och det andra har många fler djup (oavsett vad man tycker om smaken på dessa djup)?
Ja, det visste ju t o m en vegetarian som jag..:angry: Vet hut!Nu får det ändå vara nog med oförskämdheterna! Surströmming skall naturligtvis käkas inrullad i tunnbröd!
