PF013
Well-known member
Så, då har man skaffat en Riktig Kvarn. Jag har hållit ögonen öppna efter en billig Rocky, men sen dök en räddande ängel (eller var det uppgraderingsdjävulen?) upp i form av zzaar. Han hade lyckats leta reda på ett dunderdeal på en E61-maskin och en K6, men stött på patrull när bänkytan i köket skulle förhandlas. Efter förhandlingarna hade han en K6 över, som omgående behövde försvinna (innan maskinens existensberättigande började ifrågasättas? 
). Dan innan midsommarafton svängde jag förbi, med pengar i hand (ytterst marginellt mer än Rocky-pengar).
Det tog inte många minuter att konstatera att det skulle bli affär, och jag hade inte hjärta att pruta från mitt skambud, trots att zzaar avslöjade vad han gett för den. Man har väl varit student själv... Så zzaar gick med lite vinst, hans sambo slapp en mastodontkvarn och jag, ja, jag fick en promenad i ösregnet, med en bjässe under armen. Tur att det inte var så långt till bilen...
Väl hemma så blev det uppställning för fotografering!
Till höger har vi Petra, min förvånansvärt kompetenta leksakskvarn. Med den, efter jag ställt om malgradsspärren, har jag faktiskt lyckats få en och annan 40-sekundersextraktion som blivit riktigt bra. Men det har varit mycket lotteri, och både Silvia och Petra har ofta blivit riktigt nedsprutade av kanaliseringar.
Som jag konstaterade i köp/sälj-tråden, så får Petra plats i K6ans hopper. Hrm... Min kvarn behöver ett coolt smeknamn. Som hrbruns Sheriffen...
Egentligen är det en Wega K6. Jag har inte fått nån klarhet om det är Compak eller Wega som gör dem, och vem det är som brandar om.
Bruksskick brukar det väl kallas. Om man ska vara sån så skulle man kanske lämna in huset på omlackering.
Skivorna är ganska rejält slitna...
... och skitiga. Men gängorna är i topskick!
Fingerskydd/autofillsensor. Kommer nog tas bort...
Pucken från tredje provskottet, som landade på 40 sekunder. Ingen kanalisering. Alls. Jag börjar känna mig rätt nöjd...
Autofillsensorn demonteras.
Kanalen från malhuset till doseraren rymmer 3 gram som man kan skrapa ut med baksidan på en tesked. Man ska bara se till att kvarnen stannat helt. :blush: Den är ganska tyst...
Enligt uppgift så hade kvarnen stått oanvänd ett år utan att rengöras först. Det märktes. För att få bort malskivehållaren från axeln så fick jag tillverka en avdragare (en bit 3 mm stålplåt (höghållfast Domex 650 om nån undrar :lol och 3 st M4-skruvar i lämplig längd).
Rengjorda delar. Klockan är mycket, och det är nog bäst att få ihop kvarnen medan man kommer ihåg var alla skruvar ska sitta.
På sin plats! Frun i huset förvånade mig. Hennes reaktion var "Den var stor... Men snygg.". Nåväl, det var inte första gången jag fick bekräftat att jag gjort ett bra val på den fronten. Hon tyckte i alla fall att det nog fick vara bra med kaffeinvesteringar på ett tag. Att det för en ickefrälst kan verka lite magstarkt att gå från noll, via presskanna, popcornmaskinrostare, Silvia och PIDning till detta på under tre månader håller jag med om. Men hon klagar inte när man serverar en god latte, som till och med börjar få antydan till art!
Hur funkar det då? Det första ordet jag kommer på är stabilt. Jag har inte kört nåt finkaffe ännu, bara Musetti (gammalt brunt för första testerna, och nyöppnat blått, rostat i april, efter det), och jag måste säga att varje skott hittills är i klass med de bästa jag fick till med Petra, både i smak och nakenutseende. Jag får se till att rosta lite finkaffe, och kanske skicka en ny order till KG...
Nu är det bara att ge sig ut i verkstan och fixa en mikrohopper. Det ryms alldeles utmärkt att dosera för en dubbel direkt i halsen, men utan hopper så kan en hel del bönor (upp emot 5 gram) fastna mellan den övre plastdelen och mässingsbiten övre malskivan sitter i. Det är nämligen en slits i plasten (antagligen för att det ska fjädra tillräckligt för att hoppern ska sitta kvar lite mer än med gravitationen)
). Dan innan midsommarafton svängde jag förbi, med pengar i hand (ytterst marginellt mer än Rocky-pengar). Det tog inte många minuter att konstatera att det skulle bli affär, och jag hade inte hjärta att pruta från mitt skambud, trots att zzaar avslöjade vad han gett för den. Man har väl varit student själv... Så zzaar gick med lite vinst, hans sambo slapp en mastodontkvarn och jag, ja, jag fick en promenad i ösregnet, med en bjässe under armen. Tur att det inte var så långt till bilen...
Väl hemma så blev det uppställning för fotografering!
Till höger har vi Petra, min förvånansvärt kompetenta leksakskvarn. Med den, efter jag ställt om malgradsspärren, har jag faktiskt lyckats få en och annan 40-sekundersextraktion som blivit riktigt bra. Men det har varit mycket lotteri, och både Silvia och Petra har ofta blivit riktigt nedsprutade av kanaliseringar.
Som jag konstaterade i köp/sälj-tråden, så får Petra plats i K6ans hopper. Hrm... Min kvarn behöver ett coolt smeknamn. Som hrbruns Sheriffen...
Egentligen är det en Wega K6. Jag har inte fått nån klarhet om det är Compak eller Wega som gör dem, och vem det är som brandar om.
Bruksskick brukar det väl kallas. Om man ska vara sån så skulle man kanske lämna in huset på omlackering.
Skivorna är ganska rejält slitna...
... och skitiga. Men gängorna är i topskick!
Fingerskydd/autofillsensor. Kommer nog tas bort...
Pucken från tredje provskottet, som landade på 40 sekunder. Ingen kanalisering. Alls. Jag börjar känna mig rätt nöjd...
Autofillsensorn demonteras.
Kanalen från malhuset till doseraren rymmer 3 gram som man kan skrapa ut med baksidan på en tesked. Man ska bara se till att kvarnen stannat helt. :blush: Den är ganska tyst...
Enligt uppgift så hade kvarnen stått oanvänd ett år utan att rengöras först. Det märktes. För att få bort malskivehållaren från axeln så fick jag tillverka en avdragare (en bit 3 mm stålplåt (höghållfast Domex 650 om nån undrar :lol
och 3 st M4-skruvar i lämplig längd).Rengjorda delar. Klockan är mycket, och det är nog bäst att få ihop kvarnen medan man kommer ihåg var alla skruvar ska sitta.
På sin plats! Frun i huset förvånade mig. Hennes reaktion var "Den var stor... Men snygg.". Nåväl, det var inte första gången jag fick bekräftat att jag gjort ett bra val på den fronten.
Hon tyckte i alla fall att det nog fick vara bra med kaffeinvesteringar på ett tag. Att det för en ickefrälst kan verka lite magstarkt att gå från noll, via presskanna, popcornmaskinrostare, Silvia och PIDning till detta på under tre månader håller jag med om. Men hon klagar inte när man serverar en god latte, som till och med börjar få antydan till art!Hur funkar det då? Det första ordet jag kommer på är stabilt. Jag har inte kört nåt finkaffe ännu, bara Musetti (gammalt brunt för första testerna, och nyöppnat blått, rostat i april, efter det), och jag måste säga att varje skott hittills är i klass med de bästa jag fick till med Petra, både i smak och nakenutseende. Jag får se till att rosta lite finkaffe, och kanske skicka en ny order till KG...
Nu är det bara att ge sig ut i verkstan och fixa en mikrohopper. Det ryms alldeles utmärkt att dosera för en dubbel direkt i halsen, men utan hopper så kan en hel del bönor (upp emot 5 gram) fastna mellan den övre plastdelen och mässingsbiten övre malskivan sitter i. Det är nämligen en slits i plasten (antagligen för att det ska fjädra tillräckligt för att hoppern ska sitta kvar lite mer än med gravitationen)
