Plötsligt hände det!

I morse när jag satt hemma och väntade på att elektrikern skulle dyka upp så tog jag mig en espresso.
Jag tänkte inte så mycket på den, utan bara malde ner lite bönor på känn, tampade den lite snabbt utan att lägga någon energi på den och pressade igenom vattnet i min Pavoni utan att kolla tiden eller mängden som rann igenom till min lilla kopp...

OMFG vad gott det blev!!! :lol:

Utan att överdriva var det troligen den bästa shoten jag har dragit själv sedan jag köpte påfågeln för något år sedan
Jag var lycklig hela förmiddagen efter det här, hoppas att jag kan få till det lika bra efter jobbet idag.

...varför blir det så bra när jag inte har en aning om vad jag egentligen gjorde?
Hur som helst var det en trevlig upplevelse som jag ville dela med mig av!
Jag tvingade naturligtvis sambon att lukta på den omedelbart efter första sippen, men hon sa som vanligt "mm, det luktar kaffe, vad duktig du är" och var som vanligt måttligt intresserad

Grattis, eller vad man nu ska säga...

Har haft liknande upplevelser. Det blir aldrig riktigt bra om man räknar, väger o har sig.
Kör man på känsla så brukar jag oftare hitta det perfekta skottet, eller matrecept eller what so ever.
Fast i början måste man räkna, väga osv för att hamna i rätt härad. Sedan är det bara att köra på känsla

grattis Heffa!
det är en underbar känsla – och man får förstås gärna unna sig en eller ett par koppar till efter det. bara för att fira, liksom.

Fast nästa kopp brukar ju aldrig bli lika bra... Speciellt inte när man kör LaPavoni.
Samma sak har hänt mig, då jag har lyckats få till shots på LaPavonin som spöar min Simonelli ordentligt, med nyanser och toner jag inte känt tidigare. Men att upprepa bedriften är ju näst intill omöjligt känns det som. Man gör exakt som förra gången, men resultatet blir ett helt annat. Men å andra sidan är väl det lite av charmen med en LaPavoni!
Ordet "consistency" verkar inte finnas i LaPavonis ordlista...

jag hoppas den dagen kommer för mig oxå, hitils är alla halvbra och vissa är helt keffa.

Men jag är bara 22år och lägger ner minst 2 timmar om dan i snitt på kaffeskapande och läsande. Så om ja lever länge nog så kommer nog den dagen för mig oxå.

grattis!

Daffy Duck sa:

Fast nästa kopp brukar ju aldrig bli lika bra... Speciellt inte när man kör LaPavoni.

Klicka för att se resterande...

:blush: glömde visst det...

Daffy Duck sa:

Men å andra sidan är väl det lite av charmen med en LaPavoni!

Klicka för att se resterande...

...så måste det vara! hurra för konsten!

Grattis till din upplevelse

Frågan är om det inte är så att det är andra parametrar som styr än rent mätbara?

Jag har besökt vinhandlare i Europa och förföriskt smakat vinbondens vin i hans källare. Det har smakat fantastiskt, men samma flaska hemma till fredagsmiddagen är inte riktigt lika fantastisk. Eller vem har inte med en vrålhungrig mage satt i sig en bit falukorv och tyckt att det smakat gudomligt.......

Det jag far efter är om inte vårt sinnestillstånd "lurar" vår järna. Du satt där hemma, drog ett skott lite på en höft, hade egentligen inga förväntningar på vad du skulle smaka och som en blixt träffas du av en nyans du tidigare kanske missat? Din hjärna var nollställd och öppnade sig för nya intryck, typ!?

När man tänkt att "nu fan ska jag dra världens grymmaste skott" och väger och mäter och beter som som den nörd man är, hur många gånger blev det en gudomlig upplevelse?

Kanske ska man lite oftare "bara vara" och skita i alla "regler" och bara dra ett skott. Kanske man får till samma lyckorus som du, heffa?

Sand sa:

Kanske ska man lite oftare "bara vara" och skita i alla "regler" och bara dra ett skott. Kanske man får till samma lyckorus som du, heffa?

Klicka för att se resterande...

Mjo, jag skall försöka att tänka lite så i fortsättningen även om en del av nörderiet är just att få pilla med malningsgrader, kaffemängder och annat kul

Om du vill nå en djupare förståelse av vad du just gjort tycker jag att du ska köpa "Zen in the Art of Archery" av Eugen Herrigel. En mycket, mycket trevlig liten bok.