ska man måsta "lära sig" gilla espresso?

det tycker inte jag.
har gillat kaffe sedan jag för 15 år sedan började dricka väldigt mjölkiga cafe au lait på franska fik i NY medan jag och min kompis tony spelade schack och kollade på den snygga servitrisen som jobbade där.

när jag serverar mina kompisar som inte är kaffe-nördar en rak espresso shot på De Sica från Johan & Nyström så öppnar de ögonen lite förvånat och säger att "det här var ju riktigt gott".
när jag nästa gång serverar Shiraz från Haugaard så säger de att "det här var lite tufft, men jag antar att man lär sig att uppskatta detta".

självklart handlar det om att jag inte är väldens bästa på att göra rättvisa åt dessa espresso blandningar. om självaste haugaard serverade shotsen skulle de kanske svimma av njutning!

men även med mina amatörkunskaper kan jag säga att De Sica är mer söt, nötig, chokladig, rund och mjukare. och att Shiraz är mer fruktig, syrlig, hårdare.
jag själv föredrar Shriaz för raka espresso, ristretto medan jag föredrar De Sica i cappuccino & latte.
förutom att de är helt olika blandningar av bönor antar jag att det är olika arabica/robusta delar också. har för mig att De Sica är ca 75/25% och Shiraz är 100%.

min poäng är egentligen att medan vi kaffenördar i alla fall här uppe i norra europa verkar gillar mer och mer fruktiga 100% arabica så tycker jag att det gör att det blir svårare att konvertera vanliga kaffedrickar till specialkaffeälskare.

vad tycker ni?

alexander

kom igen nu killar och tjejer. efter en halv dag har 72 personer kollat. men ingen kommer med åsikter.
våga snacka på lite nu!

;-)

a

alexanderruas sa:

min poäng är egentligen att medan vi kaffenördar i alla fall här uppe i norra europa verkar gillar mer och mer fruktiga 100% arabica så tycker jag att det gör att det blir svårare att konvertera vanliga kaffedrickar till specialkaffeälskare.

Klicka för att se resterande...

Jag tror att konverteringen skall göras med färskt, bra och nymalt kaffe och en presskanna. Espresso kommer att förbli lite av ett "nördområde" ett tag till.

eller med en Clover eller vad tycker von thor? ;-)

Inte helt säker på vad du menar men om det är att "vanligt folk" blandar ihop tillredningsmetoden espresso med en viss smak så tror jag du kan ha rätt. Jag tror det finns en rätt utbredd uppfattning bland "folk" att espresso ska smaka framför allt starkt, lite beskt, kanske med en viss sötma, eller som en klassisk italiensk rivig barblandning, alltså rätt långt ifrån vad den skandinaviska espressokulturen. Tyvärr tror jag också att alltför få "vanliga" aldrig druckit en riktigt bra espresso, man vet helt enkelt inte vad man kan förvänta sig.
Och skandinaviska blandningar blir ju även en annan smakupplevelse med mjölk än de robustastinna italienska, kanske saknar alla de kaffe-med-mycket-mjölk-drickande svenskarna den italienska kaffesmaken i den skandinaviska latten/cappun?
För mig personligen tog det ett tag innan jag började föredra 100% arabica och singlar framför de italienska, men nu känns det väldigt svårt att gå "tillbaka". Har man väl börjat med finsmakeri så är man fast... Inget ont om italienarna, de tog ju ändå fram grunden som nordborna nu börjat vidareutveckla till nya horisonter.

lupoo sa:

Jag tror att konverteringen skall göras med färskt, bra och nymalt kaffe och en presskanna. Espresso kommer att förbli lite av ett "nördområde" ett tag till.

Klicka för att se resterande...

Precis min tanke. Inte många idag som kan tänka sig att släpa hem en maskin till köket som vi här tror jag. Men med en kvarn och en presskanna så är ju kvaliten avsevärt förbättrad!

Även jag tror på vägen färskt kaffe-kvarn-presskanna. Har tråcklat in Aeropress i ett gäng av bekantas o släktingars hem. Vissa har sen skaffat kvarn, medans andra fortfarande tycker att det tar för mycket plats eller att det blir mycket pengar för lite kaffe. Det är kul att göra de där små sakerna, som att servera en nyrostad Yirgacheffe eller ngn annan god böna och långsamt väcka en liten tanke om att "Detta kanske jag skulle kunna dricka hemma hos mig"
Att omvända folk till att skaffa espressomaskin tror jag inte så mycket på, helt enkelt för att den handhavsmässigt kräver så mycket mer av användaren. Tror mer på ett steg i taget, med början i bönan.

mag sa:

Och skandinaviska blandningar blir ju även en annan smakupplevelse med mjölk än de robustastinna italienska, kanske saknar alla de kaffe-med-mycket-mjölk-drickande svenskarna den italienska kaffesmaken i den skandinaviska latten/cappun?
För mig personligen tog det ett tag innan jag började föredra 100% arabica och singlar framför de italienska, men nu känns det väldigt svårt att gå "tillbaka". Har man väl börjat med finsmakeri så är man fast... Inget ont om italienarna, de tog ju ändå fram grunden som nordborna nu börjat vidareutveckla till nya horisonter.

Klicka för att se resterande...

Tja... efter 15 års nästan daglig espressionism föredrar jag fortfarande italienska blandningar framför skandinaviska 100 % arabica-blandningar. Det kan kanske bero på att jag i princip aldrig dricker kaffe med mjölk utan bara espresso med socker. För espresso tycker jag fortfarande att robustablandningarna ger det bästa smakspektrat. Dessutom bär smaken i sig på nostalgi och drömmar om främmande platser. För mig representerar en rejält robust espresso en inre resa till Via del Corso i Rom med exotiska dofter, ljud och dynamiker. En skandinavisk arabicablandning blir mer som att ta bussen till Hässleholm och ta en fika, hur komplext smakrik den än är.

Satyricon sa:

En skandinavisk arabicablandning blir mer som att ta bussen till Hässleholm och ta en fika, hur komplext smakrik den än är.

Klicka för att se resterande...

Eller kanske som att åka runt bland bergen i Guatemala? Smaken är som baken, kanske kunde det uppfattas som en värdering i arabica vs robustablandningar, det finns bättre och sämre av båda kategorierna. Och efter en både antipasto, primi och secondi med vino längtar även jag efter en äkta napolitan.
Här är också mycket av min fascination att kaffe kan smaka så kopiöst olika beroende på vilka bönor man använder, rostar och extraherar - det är svårt att tröttna!

mag sa:

Här är också mycket av min fascination att kaffe kan smaka så kopiöst olika beroende på vilka bönor man använder, rostar och extraherar - det är svårt att tröttna!

Klicka för att se resterande...

Så är det. Jag hoppas att jag aldrig finner den slutgiltiga Sanningen om kaffe, för det är ju sökandet efter den som är själva vitsen. Precis som när det gäller perfektion — man ska alltid sträva efter den men helst aldrig uppnå den.

jag gillar verkligen idéen om att ha en mala hela bönor och använda presskanna.
men är inte enklaste vägen ändå för att få folk att börja uppskatta specialkaffe att få dem att prova BRA GJORDA cappuccino, latte & espresso!
ALLA jag känner dricker sina "ful-latte" (som jag brukar kalla det) gjorda på surt kaffe, för het mjölk, för hårt skummad mjölk osv...

om man kunde få dem att dricka en latte/cappu på ngt ställe där det serveras bra kaffe så tror jag att de skulle fatta gjejen.
så var det med mig i alla fall! efter att ha druckit god espresso och latte kunde jag inte fortsätta dricka "ful-latte" på diverse ställen. då beställer jag hellre en slät bryggkaffe eller bara vanligt vatten.

nu lever alla ställen på att sälja strunt-latte för 30 spänn bara för att de flesta som dricker deras blask aldrig har fått chansen att testa ngt annat!

a

Jag tycker att du har en poäng, Alexander. "Inkörsporten" till seriöst kaffedrickande för mig gick genom den klassiska italienska espresson, via lite bättre skandinaviska espressoblandningar till single estates som jag avnjuter i olika former. Det är nog många som går den vägen och det känns som ett större steg att gå direkt på "skandinaviskt kaffe". Själv har jag helt tappat intresset för den italienska kaffekulturen och det var länge sedan jag köpte hem något kaffe som inte var rostat i Sverige eller Danmark. Jag tror dock att en välgjord espresso av den italienska typen är mer lättillgänglig (det smakar som vanligt fast bättre) och därmed kanske inbjuder mer till ett fördjupat intresse. Om man istället går direkt på de riktiga godsakerna så blir det bara konstigt, eftersom det smakar så annorlunda.

Jag levde i många år i föreställningen att det fanns en särskild "espressosmak". Den fanns i espresson från min pappas Krups och den fanns i espresson på Waynes Coffee (som var det hetaste haket i stan på den tiden). Och den smaken måste man nog lära sig att tycka om...

Olika bönor och blandningar har jag istället lärt mig uppskatta via presskannan. Det har gått pinsamt kort tid sedan jag smakade min första "riktiga" espresso med ren kaffesmak, och det är först därefter som jag har börjat intressera mig för italienska bryggmetoder. Jag misstänker att många aldrig har testat annat än ful-espresso och fortsätter leva i föreställningen att espresso bara är ett extra starkt och extra beskt kaffe med bränd bismak som får gommen att skrynkla ihop sig i förskräckelse.

Selektivt kaffedrickande

Har nu haft min gaggia i några månader och tog för ett tag sen ett mycket kontroversiellt beslut, att sluta dricka bryggkaffe helt. Innan dess skällde jag på min syster t.ex. som hällde kaffet på termos and shit. Har fått mycket spott och spe för detta, folk är ju vana vid att jag dricker kaffe. Hos en kompis fick jag verkligen under lång stund förklara varför jag absolut inte ville ha hennes stora mugg full med jolmigt bryggkaffe. En del tror nog att jag är gravid. Nu dricker jag bara hemma på vardagarna och ibland tar jag en kaffe på stan men bara på caféer som behärskar konsten.

Det går ju inte att ösa i sig massvis med koffein som smakar skit och sen gå hem och öva på sina cappus...

Vad härligt det är att kunna vältra sig i kaffesnack på riktigt kaffe!:blush: